Hur hög får bock
•
Bok (träd)
Bok (Fagus sylvatica)[3] är ett träd som tillhör familjen bokväxter[4] och som beskrevs vetenskapligt 1753 av den svenska botanikern Carl von Linné.
Boken är ett stort träd med mycket tät krona, slät oveckad stam och glänsande gröna blad. Löven växer platt horisontellt för att fånga maximalt med solljus, vilket får till följd att ljuset sällan når marken och växtligheten under träden präglas därför av detta, samtidigt som boklöven förmultnar långsamt.[4]
Boken är en mångformig art som även förekommer i ett antal odlade varianter[5], som exempelvis hängbok (var. pendula) med hängande grenar och blodbok (purpurea) med röda blad.
Utbredning och habitat
[redigera | redigera wikitext]Boken förekommer över hela Europa. Den växer bäst på väldränerade, näringsrika och kalkrika marker, och trivs bäst i klimat med hög luftfuktighet och mycket nederbörd, där vintrarna inte är för kalla. Arten bildar normalt ett ganska djupt rotsystem och är därför stormtål
•
bok
(1) (Fagussylvatica) trädart i familjen bokväxter. Boken kan bli 30–40 m hög och har i välskötta bestånd på rätt mark en rak, pelarlik, silvergrå stam med slät bark. Bokens blad är helbräddade eller svagt tandade, äggrunda och i kanterna och på bladnerverna fint silkeshåriga. Bladknopparna, blir ungefär 2 cm långa och är rödbruna, tunna och har en lång spets. Han- respektive honblommor sitter på samma träd. Hanblommorna sitter i huvudlika hängen och honblommorna i tvåblommiga knippen. De senare omsluts av en fyrflikig, skålliknande bildning, som också kommer att omge de två nötterna, bokollonen. Blommorna vindpollineras under blomningen som inträffar i samband med lövsprickningen i maj. Boken börjar blomma i 60-årsåldern och blommar vissa år mycket rikligt, andra år svagt.
Arten uppvisar en mycket stor variation avseende såväl växtsätt som bladform och bladfärg och många former har fått särskilda namn, t.ex. blodbok, pyramidbok, hängbok och vresbok. Boken återfinns i Europa
•
Får
- Uppslagsordet ”baggar” leder hit. För orten i Indien, se Baggar, Indien.
Får (Ovis) är ett släkteidisslare och förekommer med flera vilda arter. Fårhonan kallas tacka, hanen bagge, bäse[1], gumse eller vädur – en kastrerad bagge kallas hammel – och ungarna kallas lamm.
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Får skiljer sig från sina släktingar getterna genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och genom närvaron av tårsäckar samt genom körtlar mellan klövarna. Även om dessa kännetecken gäller för de flesta arter finns några former som saknar en eller annan av dessa. Både han- och hondjur av vildfår är behornade, hannarna (baggarna) kan ha ytterst imponerande horn, Den asiatiska rasen urial får upp till en meter långa horn, den största vilda arten argali (Ovis ammon) ännu större. Honorna (tackorn