Hur använda tempus
•
Tempus är ett grammatiskt begrepp som hjälper oss att uttrycka tid i språket. Genom att använda olika verb tempus kan vi beskriva handlingar och tillstånd i nutid, dåtid och framtid. Tempus grammatik spelar en avgörande roll för att skapa tydliga och välstrukturerade meningar. Ordet tempus kommer från latin och betyder ”tid”. I språket anger tempus hur en handling eller ett tillstånd förhåller sig tidsmässigt till nuet. Vi förklarar med tydliga exempel nedan.
Presens – nutid
Presens beskriver handlingar och tillstånd som sker just nu eller brukar ske. Exempel:
- Katten sover på soffan.
- Solen går upp varje morgon.
Tips: Du kan även använda presens för att uttrycka framtida handlingar: ”Vi flyttar imorgon.”
Preteritum – dåtid
Preteritum används för att beskriva handlingar och tillstånd som hände tidigare. Det är vanligt att tidsuttryck följer med preteritum.
- Han köpte en bil förra veckan.
- Vi spelade fotboll igår.
Tips: Använd preteritum när du vill tydligt si
•
Svenskan uttrycker tid genom att tidsböja, eller tempusböja verb i nu-form, det vill säga presens (till exempel gillar) eller då-form, det vill säga preteritum (till exempel gillade).
För händelser som har inträffat tidigare finns två olika sätt att uttrycka dessa beroende på om de relaterar till ett tänkt "nu", eller ett tänkt "då". Följande exempel illustrerar det.
Nu, när jag sitter här och tänker på det, inser jag att jag alltid har gillat fransk film.
Då, när jag satt där och tänkte på det, insåg jag att jag alltid hade gillat fransk film.
Formen har gillat kallas perfekt, och formen hade gillat kallas pluskvamperfekt.
När man skriver en text är grundregeln att man ska hålla sig till en av de tänkta tidpunkterna, alltså antingen ett nu-fokus eller ett då-fokus. Detta kallas tempusharmoni. Om man skriver med ett nu-fokus använder man formerna presens och perfekt, och om man skriver med ett då-fokus använder man formerna preteritum och pluskvamperfekt.
•
Tempus, tempo, tidsform betecknar en typ av verbböjning med vars hjälp vi kan uttrycka relativ tid.
I svenskan finns fyra tempus:
- Presens (enkelt tempus, ex. gör) för att uttrycka nutid.
- Preteritum (enkelt tempus, i äldre litteratur kallat imperfekt, ex. gjorde) för att uttrycka dåtid.
- Perfekt (sammansatt tempus, ex. har gjort), främst för att uttrycka fullbordade händelser.
- Pluskvamperfekt (sammansatt tempus, ex. hade gjort), främst för att uttrycka fullbordade händelser med utgångspunkt från ett tillfälle i det förflutna.
Om du är osäker skribent bör du använda samma tempus i hela texten - om du däremot är en duktig skribent kan du experimentera med tempusskiftningar för att skapa vissa effekter.
Berättarform
Joni Stam (2014)