Hur bygger kråkorna bo
•
Kråkor och skator
Staden är, med sitt rika utbud på föda (matrester och sopor), varmare klimat och färre fiender (rovfåglar, mård), en attraktiv plats för kråkor och skator.
Kråka
Kråkan (Corvus corone) är en vanligt förekommande fågel som ofta ses i närheten av odlade områden, vid bebyggelse och i tätorter.
Kråkparen håller ihop under lång tid. Kråkan är en partiell flyttare, det vill säga en del övervintrar i sina revir medan andra flyttar söderut till Nordsjöländerna. Fåglar från såväl norra Sverige som Finland, sträcker under oktober – november till södra Sverige eller Danmark. Det innebär att en del av kråkstammen i Borås vintertid består av övervintrande exemplar som kommer ifrån norra Sverige. Skjuts en kråka på vintern är det osäkert om det är en boråsfågel eller en som häckar på annan ort och bara är här tillfälligt.
Kråkan äter en varierad kost bestående av säd, växtdelar, insekter och andra smådjur samt avfall. Det händer också att den tar ägg och småfåglar. I sällsy
•
Råka
Råka (Corvus frugilegus) är en fågel som tillhör kråksläktet inom familjenkråkfåglar. Råkan förekommer i stora delar av palearktiska regionen och har introducerats i Nya Zeeland. Den utmärks av sin långa, spetsiga och något nedåtböjda näbb med det ljusa nakna hudpartiet vid näbbasen och sin metalliskt glänsande svarta fjäderdräkt.
Råkan har ett palearktiskt utbredningsområde och förekommer som häckfågel framförallt i ett bälte som sträcker sig från Irland och Skottland via Centraleuropa genom Centralasien och österut till Kina. Den delas upp i en västlig och en östlig underart. Den är en kulturföljare och föredrar stora jordbruksslätter där den häckar i kolonier men förekommer också lokalt som häckfågel i städer, då framförallt i parker. Den födosöker på marken, på åkrar och utmed vägkanter och är som de flesta kråkfåglar en allätare. Den lever i livslånga monogama förhållanden och blir könsmogen vid två års ålder. Boet byggs av honan men även hanen förser bygget med m
•
Gråkråka
Gråkråka (Corvus cornix) är en fågel i familjenkråkfåglar. Den och svartkråka behandlas traditionellt som en och samma art, kråka (som då bär det vetenskapliga namnetCorvus corone). Den urskiljs allt oftare som egen art, bland annat sedan 2024 av Birdlife Sverige.
Utseende och fältkännetecken
[redigera | redigera wikitext]Gråkråkan mäter 48–52 centimeter, har ett vingspann på 84–100 centimeter och väger i genomsnitt 510 gram. Hanen är något större än honan men annars ser de båda könen lika ut. Huvudet, hakan, övre delen av bröstet, vingpennorna, en del av vingtäckarna (handtäckare och större armtäckare) och stjärten är hos den vuxna fågeln svarta. I övrigt är fjäderdräkten askgrå. Den har svart näbb och ben, och iris är mörkbrun.
Precis som hos andra kråkfåglar genomgår den bara en ruggning om året, vilken infaller på hösten. Gråkråkan har en vaggande gång[2] och flyger kraftfullt och långsamt, oftast ganska rakt. När den kläcks är den mörk och ju